- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
108

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- io8 —

hon måste vänta några ögonblick för att samla krafter.
Han tycktes märka ansträngningen ty han ropade
ängsligt tillbaka: ’Går det dig verkligen väl, min älskade?’

»’Ja’, svarade hon, ’alldeles utmärkt. Hvarföi
frågar du det?’

»’Mig förekom det, som om din röst ljöd något
svag, min älskade’, svarade han, ’ropa inte mera till
mig, om det anstränger dig.’

»Då för första gången började hon bekymra sig
om sig själf — icke för sin egen skull, utan för hans.

»Tror ni, att det verkligen blir sämre med mig,
syster?’ frågade hon och såg på mig med sina Stora
förskräckta ögon.

»’Ni gör er själf sjuk, om ni alltid ropar’, svarade jag
något skarpt. ’Jag kommer att få lof att stänga dörren.’

»’Berätta det inte för honom’ — det var hennes
enda tanke — ’låt honom inte veta det. Säg honom
att det går mig väl, snälla syster gör det. Tanken
att det ej skulle gå mig väl skulle döda honom.’

»Jag var glad, när hennes syster kom upp och
jag kunde komma ut. Det går ej lätt att sköta sjuka,
när man har det som jag vid det tillfället; jag tyckte som
om jag sväljt en matsked, som nu sute fast i min hals.

»När jag sedan kom till honom, drog han mig
till sängen och bad mig i hviskande ton, att ärligt
säga honom, hur det ginge henne. Om man nu en
gång måste ljuga, så kan man likaså gärna ljuga klokt.
Och därför sade jag honom, att det verkligen ginge
henne märkvärdigt väl, att sjukdomen blott gjort henne
något svag, hvilket ju vore naturligt, och att jag väntade
se henne komma upp före honom.

»Stackars gosse! Den lögnen hjälpte honom mer
ün en veckas medicinerande och skötande; och nästa
morgon ropade han gladare än någonsin efter henne
och föreslog henne att hålla vad om en ny mössa
mot en ny hatt, att han först skulle komma upp.

»Hon skrattade gladt tillbaka (jag var just i hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free