- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
123

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 123 —

»’Jag kan ju misstaga mig’, sade jag, men hon
förekom mig något ordinär.’

x ’Hon är kanske inte hvad världen skulle kalla
en lady’, medgaf han, ’men å andra sidan, min kära
Mac, är min åsikt om världen ej sådan, att jag fäster
stort afseende vid dess dom. Jag och världen gå i sär
i de flesta saker, gudi lofvadt! Hon är skön, hon är
god och hon är min utkorade!’

»’Det är en ganska vacker liten flicka’, sade jag,
’och man kan väl säga, öm också; men har ni också
tänkt öfver Smythe, om — hur skall man säga det —
om hon är så andligt vaken, som man skulle anse
önskvärdt?»

»’Uppriktigt sagdt, så har jag just inte gjort mig
mycket hufvudbry angående hennes förstånd’, svarade
han med sitt hånfullaste leende. ’Jag tviflar inte det
ringaste på, att jag själf kan representera den kvantitet
intelligens som är nödvändig att grundlägga en engelsk
familj Jag önskar mig inte n ågon andligt vaken fru.

»’Nej’, fortfor han och antog åter en naturligare
ton, ’ju oftare jag tänker på Elisabeth, desto klarare
blir det mig, att hon är den enda kvinna på jorden,
som jag kan gifta mig med. Jag tror nog att mitt
val kan synas den ytliga iakttagaren egendomligt. Jag
vill också inte förklara det eller ens förstå det. Att
studera människorna går öfver människors horisont,
endast narrar försöka det. Det är möjligt att
kontrasten drar mig till sig, möjligt att en alltför andlig
natur känner behofvet att förena sig med ett mera
ma-terielt väsen, för att bli fullkomligare. Det vet jag
inte. Dessa saker komma alltid att förbli hemligheter.
Jag vet blott att jag älskar henne — att, om man
öfver hufvud taget kan ha förtroende för instinkter,
hon är den lefvande kamrat, som Artemis för mig till!’

»Det var tydligt, att han älskade, och jag
upphörde därför att tvista med honom. ’Ni fortsatte alltså
ert umgänge med henne sedan ni’ — jag ville just säga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free