- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
131

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»’Ni är att föredraga framför båda’; sade jag;

»Han skrattade, det var ett soligt skratt, i hvilket
låg en ton af sorg. ’Vet ni, hur jag föreställer mig
himlen’* frågade han.

»’Nej.’, svarade jag; något öfverraskad af frågan.

»’Som Ludgatecirkus’, svarade han. ’De enda
verkligen tillfredsställande ögonblicken i mitt lif har jag
lillbrakt vid Ludgatecirkus. Jag öfverger Piccadilly, som
en osund, sjuk man. När jag kommer till Charing
Cross, känner jag hur blodet strömmar i ådrorna. På
vägen från Ludgatecirkus till Cheapside är jag ett
mänskligt väsen med mänskliga känslor i hjärtat och
mänskliga tankar i hufvudet — med inbillningskraft,
sympatier och förhoppningar. När jag når banken,
känner jag en tomhet i min hjärna. När jag går än
vidare, bli mina sinnen slöa och råa, och när jag
anländt till Whitechapel, är jag en stackars rå och vild
bängel. På återvägen är det samma sak, men i om-

O O ’

vänd ordning.’

»’Hvarför lefver ni inte vid Ludgatecirkus?’ frågade
jag, ’och är då alltid som nu?’

»’Emedan människan är en pendel, som måste
beskrifva sin bana.’

»’Min kära Mac’, sade han och lade sin hand
på min axel, ’hos mig finns blott en god sak och det
är en moralkaka. Människan är som gud skapat henne;
antag ej som säkert, att ni kan ta sönder henne och
reparera henne. Hela mitt lif igenom har jag traktat
efter att göra ett öfvernaturligt, högre väsen af mig
själf, men naturen låter ej förminska eller föröka sig.
Han placerar människan i världen som ett helt, och
som detta hela skall han utveckla sig. Jag-»frågar mig
alltid själf, när jag träffar cn öfvernaturligt from, en
öfvernaturligt bildad, en öfvernaturligt moralisk människa,
om hon ej också har sitt motsatta jag.’

»Jag blef öfverraskad af hans yttranden och gick
en stund utan att tala bredvid honom. Slutligen frå-

O

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free