- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
136

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 136 —

näfven, var färdig till en eftermiddags-spatsertur,
väntade omkiing tre- till fyrahundra på dem, uppstälda i
långa rader. Förut hade de trängts i en vild
villervalla, och när soldaterna släpptes ut två och två, hade
de slitits om dem som lejonen om de kristna
martyrerna. Det hade emellertid ledt till sådana scener af
oordning och brutalism, att polisen sett sig nödsakad
inskrida, flickorna voro nu uppstälda i kö, alltid två
bredvid hvarandra, och blefvo af konstaplarna tvungna
att bibehålla sina platser, tills ordningen kom till dem,

Klockan tre kom vakten till gallret och stängde
det. »De äro alla utflugna, mina sötnosar», sade han
till de flickor som voro kvar, »det gagnar er till
ingenting att vänta längre, för i dag ha vi inga flera
åt er.»

»Ack gud, ingen alls?» brukade då ett sådant där
stackars barn att jämra sig, • medan tårarne kommo
henne i de stora runda ögonen, »inte ens en helt
liten? Jag har väntat så förskräckligt länge.»

»Kan inte hjälpa’t», svarade den ärliga karlen,
med sträf men icke ovänlig röst, och vände sig om
för att dölja sin rörelse, »ni har ju tagit bort dem
allesamman. Ni vet ju, att vi inte kan göra dem; ni
kan inte få några när inga fler fins att få. Kom
tidigare nästa gång.»

Därpå ilade han bort, för att ej vidare besväras,
och polisen som väntat på denna stund med glada
förkänslor, skrämde hånande bort den gråtande
återstoden. »Nå, framåt bara, raska på att ni kommer
bort bara, flickungar», sade de då med den för dem
karaktäristiska förargligt osympatiska rösten. »I dag
har ni förpassat er tid. Vi kunna inte hela dagen
låta gatan spärras af dem som fått korgen. Raska på
och ge er af.»

I afseende på samma kasern, berättade
skurma-damen en historia för Amenda, hvilken denna berät-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free