- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
156

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- n -

Jag gick dit. Han sade omigen en gång, »farväl
åt det gamla». Alla hans lådor voro öppna och pa
bordet lågo hela högar af visitkort,
kapplöpningsräkningar och annat skrifvet papper; allt skulle förintas
liksom förr.

Jag smålog; jag kunde ej annat, och han blef ej
häller förlägen. Han skrattade sitt vanliga, hjärtliga,
ärliga skratt.

»Jag vet», utropade han gladt, »men denna gången
är det annorlunda än eljes.»

Därvid lade han sin hand på min axel och
talade med det plötsliga allvar, som så lätt kommer
öfver svaga naturer: »Gud har hört min bön, gamle
vän. • Han vet, att jag är svag. Han har sändt ner
en engel från himlen för att hjälpa mig.»

Och han tog hennes porträtt från kaminkransen
och räckte mig det. Mig tycktes det vara porträttet
af en hårdhjärtad, inskränkt kvinna, men naturligtvis
svärmade han för henne.

Medan han är.nu_ talade, fladdrade en
restauranx-räkning ned på golfvet från den hög, som låg framför
honom. Han bockade sig ned, tog upp den och höll
den eftertänksamt framför sig.

»Har du någonsin märkt, hur lukten af ljus och
champagne tyckas vara fästade kvar vid sådana papper?»
sade han lätt och luktade obekymradt på det. »Jag
skulle vilja veta, hvad det blifvit af henne?»

»Jag tycker det ändå vore bättre, om du i kväll
inte tänkte på henne», sade jag.

Han öppnade handen och lät papperet falla ner
i elden.

»Min gud!» utropade han upprörd, »om jag
tänker på den mängd olyckor, jag anstiftat — det
oundvikliga, kanske ständigt växande onda som jag bräkt
in i världen — gud, skänk mig ett långt lif för att
kunna försona det. Hvarje timme, hvarje minut, skall
ägnas din tjänst.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free