- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
157

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då han "stod där med sina klara barnaögon
riktade uppåt, tycktes ett ljus falla på hans ansikte och
upplysa det. Jag hade åter skjutit fotografien till
honom och .den låg framför honom på bordet. Han
knäböjde och tryckte läpparna på den.

»Med din hjälp, du kära, och med hans»,
mumlade han.

Nästa dag var han gift. Hon var en flicka som
en engel, fastän hennes Iromhet, såsom ofta är fallet
med sådana människor, var af negativ art; hennes
antipati mot det onda var mycket starkare än hennes
sympati för det godà. Längre än jag väntat höll hon
honom upprätt — kanske allt för mycket upprätt. Men
slutligen kom det oundvikliga bakslaget.

Då jag till följd af ett upprördt meddelande från
honom uppsökte honom, fann jag honom i ett djup
af förtviflan. Det var den gamla historien: mänsklig
svaghet i förening med en beklaglig brist på
försiktighet. Han meddelade mig detaljerna, öfverhopade sig
själf med öfverdrifna själfanklagelser, och jag åtog mig
den svårlösta uppgiften att stifta fred.

Det var en mödosam uppgift, men slutligen
nedlät hon sig att förlåta honom. Hans glädje, då jag
meddelade honom det, var gränslös.

»Hur goda kvinnorna äro», sade han, och tårarna
trädde honom i ögonen. »Men hon skall inte ångra
det. Om gud så vill, skall jag från och med denna
dag —»

Han tystnade, och för första gången i hans lif
öfverföll honom tvifvel på sig själf. Under det jag
satt där och betraktade honom, dog glädjen på hans
ansikte och ålderdomens första skugga gled öfver
detsamma.

»Jag tror, att jag hela lifvet igenom har sagt
farväl åt det gamla och börjat ett nytt lif», sade han med
trött röst, »jag börjar se hvar orenheten har sitt säte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free