- Project Runeberg -  Om ändelser / Om ändelser hos adverb ock arkaiskt bildade prepositionsuttryck i svenskan /
13

(1897) [MARC] Author: Fredrik August Tamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ändelser hos Adverb ock Prepositionsuttryck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ombildat, med först i yngsta fsv. uppvisat ø, efter adj. sødhre,
ä. fsv. syþre, för ä. fsv. adv. suþer, motsv. isl. suðr, fsax.
sûðar, avledn. av germ. stammen sunþ-.

B. Av fsv. -ir, förenat med i-omljud, motsv. isl. -ir, väl
av ett urgerm. -iri = förgerm. -eri, med gammal lokativändelse
i till en indoeur. stam på -er-, hvars r väl är av samma art som
hos väderstrecksadverben.

Hit hör ett adverb på -er (jfr före under 1. e: B):

Över (sl. m. ovan) av fsv. yvir, motsv. isl. yfir, nht. über
o. s. v., samt sanskr. upari i samma bet.; jfr ock gr. υπερ.

es i adverb med sammansatt form samt några få
prepositionsuttryck.

1. Etym. o. hist.

A. Oftast av fsv. -is, yngre -es i gen. sing. (med
adverbiell funktion, i sammansatta former) av neutrala subst. på -e,
d. v. s. med stam på urgerm. -ia-. Åtskilliga subst. av denna
klass förekommo i fornspråken endast eller företrädesvis som
efterleder i sammansättning (ish. just i gen. sing. med
adverb-betydelse) ock brukades såsom kompositionsformer utan
väsentlig skillnad i betydelse vid sidan av enkla nomina med
annan (vanligen kortare) stambildning. Detta sätt att bilda
efterleder i komposition med stam på germ. -ia-, förgerm. -io-
(annars brukad att beteckna tillhörighet, resp. härstamning, eller
kollektivbegrepp) är mycket gammalt ock återfinnes i andra
indoeur. språk; jfr t. ex. gr. μονομαχιον »envig» till μαχη »strid»
eller lat. biennium, confinium, equinoctium till resp. annus, finis,
nox
o. s. v. (jfr vidare t. ex. Schlüter: Die mit dem Suff. ja
gebildeten deutschen Nomina, s. 81, 84 f. samt Kluge: Nomin.
Stammbild. § 76).

I nordiska språken finner man även av kortstaviga
substantivstammar, hvilka annars i osammansatt form saknade
ändelsevokal i nom. o. ack. sing. ock framför s i gen. sing.,
kompositionsformer på fsv. isl. -i, resp. i gen. sing. -is, t. ex. isl.
miðdegi n. »middag» med adv. miðdegis till dagr, fsv.
miþvœghis till vægher samt adverb på fsv. -stœþis till staþer
o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ftomndelse/adv/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free