Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lutherska kyrkans lära om ändlösa straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen ej mycket taladt i detta ämne, men det, som
där säges, är dock tydligt nog för att ej låta oss
vara tveksamma om dess ställning till denna fråga,
I Augsburgska bekännelsens 17:de artikel heter
det: nÄfven läres, att Kristus stcall på den yttersta
dagen uppenbara sig för att döma och uppväcka alla
döda, gifva de trogna och utvalda evigt lif och be-
ständig glädje, men fördöma de otrogna människorna
och djäfvulen att plågas utan slut (ut sine flne cru-
cientur). Anabaptisterna fördömas, hvilka anse, att
ett slut på straffet skall inträda för de fördömda
människorna och djäflarna.» I Apologien heter det
ungefär på samma sätt: »––––––– vi bekänna, att
Kristus skall på den yttersta dagen uppenbara sig
och uppväcka alla döda samt gifva de trogna evigt lif
och evig glädje men fördöma de otrogna att med djäf-
vulen utan slut plågas (ut cum diabolo sine fine
crucientur).» Detta är således den ortodoxa lutherska
läran: de otrogna skola plågas utan s/ut — sine fine.
Att denna läroåskådning skall återspegla sig i den
lutherska dogmatiken, synnerligen såsom den for-
mulerades efter reformationen, faller af sig själft.
Lika naturligt är det, att ungdomen skall upp-
fostras i en sådan åskådning. I den lärobok,
Norbecks teologi, som vid våra elementarläroverk
sättes vår ungdom i handen, läres därför: »Den
eviga fördömelsen är de osaligas eviga tillstånd, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
