Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Straffen och den fria viljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning till Gud, från hvilken han utgått. Men
härom blifva Ti i tillfälle att utförligare tala längre
fram. Hvad vi nu från början vilja betona, det är,
att frågan här gäller läran om de ändlösa straffen.
Likaledes må här framhållas — hvilket ligger i sakens
egen natur — att utan omvändelse, utan ett nytt lif
och ett heligt sinne gifves ingen verklig förening
med Gud, ty endast lika trifvas med lika. Likaså
är det från biblisk ståndpunkt en obestridlig san-
ning, att ingen kommer till detta lif i Gud utan genom
sonen enligt hans egna ord: ingen hommer till fa -
dern utan genom mig (Joh. 14: 6).
Men hvad som åstadkommit den största för-
virring på detta område, är den protestantiska läro-
uppfattningen, att nådatiden är begränsad till män-
niskans korta tillvaro här på jorden, så att hennes
ställning för kommande tider oåterlcalléligen är af-
gjord i och med döden. En sådan uppfattning har
dock ingen giltig grund. Från ren förnuftssyn-
punkt låter det sig ej rimligtvis förklaras, att män-
niskoanden, som, skild från kroppen, väl allt fortfa-
rande utgör ett viljande och tänkande väsende, skulle
i och med skilsmässan från kroppen försättas i ett
sådant tillstånd, att han ej skulle kunna påverkas
af Gud, som ju ock är en ande och andarnas fader.
Å andra sidan är det otänkbart, att Gud till sitt
väsende i någon den allra minsta mån skulle förändras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
