Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Straffen och den fria viljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar i’ara nod i d© ändlösa kvalens l^omngai.
Nej, säger man, för dem, som ej här i tiden fått
höra evangelii predikan, skall naturligtvis tillfälle
efter döden beredas därtill. Nå väl, men där-
med har man ju faktiskt uppgifvit gärdet genom
att erkänna, att evangelium kan och skall predikas
för människor, som dött, utan tvifvel i den afsikt,
att de skola anamma predikan till lif. Och alltså
är det ju möjligt att både höra evangelium efter
döden och anamma det till lif. Men därmed är
således hela läran om nådatidens begränsning till
den närvarande tiden bevisad vara ohållbar.
Men, invänder man, för dem, som här i tiden
hört evangelium och här gjort sitt val, gifves
det sedan ingen möjlighet att få välja. Människan
har fri vilja, hon kan bestämma sig för eller emot
Kristus. Har hon här förkastat den erbjudna
nåden och dött i det tillståndet, sa erbjudes naden
icke mer, emedan hon icke Jean mottaga den. De
ändlösa straffen äro således en följd af syndarens
fria val af synden och hans framhärdande däri.
Människans vilja skulle således icke allenast vara
mäktig att trotsa Guds vilja utan ock att omintet-
göra Guds planer, hans vilja och beslut.
Om detta vore sant, så skulle det kunna inträffa,
att Gud till sist finge regera öfver ett universellt
helvete. Ty är det möjligt, att en människas vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
