Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Straffen och den fria viljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
företrädesvis bereder sig tillfälle att lägga i dagen
hela rikedomen af sin vishet, kärlek och makt, ja,
visa sig såsom den ende öfver allt syndigt, lågt
och barbariskt oändligt högt upphöjde Guden, hvars
lof evigheterna igenom skall ljuda såsom ett dån af
många vatten. Det är tydligt, att denna jubelsång
måste, för att vara Gud värdig, komma ifrån läppar
och hjärtan, som genom den gifva luft åt ett djupt
kändt, fritt och otvunget behof, hvari alla själens
förmögenheter, förstånd, vilja och känsla, äro liksom
strängarna på den stämda harpan förenade i den
mest sköna och fullkomliga harmoni. Den måste
också på ett liknande sätt utgå från allt, som har
ande. Icke det svagaste eller mest aflägsna miss-
ljud af skärande klagotoner eller demoniska för-
bannelser får eller kan tänkas få störande inverka
på denna segersång, som en gång vid tidernas
slut skall svälla ut utan gräns af tid och rum.
Liksom Gud i begynnelsen genom sitt allsmäk-
tiga »varde» skapade världar utan tal, så skulle
han ock på ett liknande sätt hafva kunnat fram-
kalla en lofsjungande kör, talrik såsom sanden på
hafvets strand. Men hans kärlek och vishet har i
rådslutet af evighet behagat härvid gå till väga på
ett annat sätt. Hans hjärta önskade känna faders-
glädjen, och hans öga ville skåda en barnafröjd af
renaste slag. Han skall ock se detta en gång och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
