Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Några ställen i Ebreerbrefvet och Uppenbarelseboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själfförgudningens makt nu är för alltid bruten ochkros-
sad och det på ett sådant sätt, att den aldrig vidare skall
blifva ett hinder för fullbordandet af Guds frälsnings-
råd. Den är hemfallen åt fullständig tillintetgörelse.
Då det säges, att vilddjuret och den falske pro-
feten blefvo båda »lefvande» kastade i eldsjön, så
är därmed tydligt angifvet, att denna gudsförnekel-
sens och människoförgudningens högsta manifesta-
tion, som under den antikristiska tiden nått sin
höjdpunkt i makt, icke utan vidare skall lämnas
att gå sin undergång till mötes på grund af sin egen
inre andliga ruttenhet, utan den skall krossas genom
kraften af sanningens ord och det just då, när den
ännu står i sin fulla kraft och blomstring.
Som sagdt är, skiljes här i bilden emellan det
onda systemet själft och de människor, som omfattat
detsamma och en tid bortåt varit dess bärare. Om
dessa senare heter det: »De öfriga blefvo dräpta af
den, som satt på hästen, med det svärd, som utgick
från hans mun (v. 21).» Samma bildspråk, som på
så många ställen i synnerhet i det gamla testamentet
användes för att teckna evangelii slutliga seger inom
den stora folkvärlden, möter oss äfven här. Så t.
ex. läsa vi i Es. 11: 4 om Messias: »Han skall döma
de arma med rättvisa och med rätt skipa lag åt de
lidande på jorden, och han skall slå jorden med sin
muns gissel och dräpa de ogudaktiga med sina läp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
