Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Syftemålet med Guds straffdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud skulle upphöra att straffa, vore en verklig —
en outsäglig fasa.» Och visserligen vore det för-
skräckligt, om Gud skulle upphöra att hemsöka
synden med ris och missgärningarna med plågor.
Huru skulle människorna då kunna komma till be-
sinning?
I Ps. 96: 11—13 uppmanas himmelen, jorden,
hafvet, marken och alla skogens träd att jubla inför
Herren, ty han kommer för att döma jorden. Han
skall döma jordens lerets med rättfärdighet ochfolken
med sin trofasthet (se ock Ps. 98: 4—9). Guds domar
äro ej ämnen till sorg utan till jubel.
I Ps. 99: 8, 9 läsa vi följande: »Herre, vår
Gud, du svarade dem; du var mot dem en för-
låtande Gud — och en hämnare öfver deras gärningar.
Upphöjen Herren, vår Gud, och tillbedjen inför
hans heliga berg. Ty helig är Herren, vår Gud.»
Gud var en hämnare öfver samma människors
gärningar, mot hvilka han var en förlåtande Gud.
Han hämnas för att på den vägen få bevisa nåd,
ty i Guds hämnd ligger nåd. Därför säger sång-
aren i Ps. 119: 75: »Herre, jag vet, att dina domar
äro rättfärdiga, och att du tuktat mig i trofast-
het.»
Hos profeterna finna vi många beaktansvärda
utsagor angående denna sak. I den bekanta mes-
sianska profetian hos Esaia, kap. 9: 7, säges om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
