Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Syftemålet med Guds straffdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Till en dom har jag kommit i denna värld.» Och
i Joh. 12: 31, 32 säger han: »Nu går dom öfver
denna världen, nu skall denna världens furste ut-
kastas, och när jag har blifvit upphöjd från jorden,
skall jag draga alla till mig.» Således, dom måste
gå öfver allt ogudaktigt väsende, för att Herren
sedan skall kunna draga alla till sig. Domen är
alltså vägröjare för nåden.
Därför säger Herren i Joh. 5: 22, 23: »Ty icke
heller dömer Fadern någon, utan all dom har han
gifvit åt Sonen, på det att alla må hedra Sonen, så-
som de hedra Fadern.»
Ett förhållande, som kastar ett klart ljus öfver
den föreliggande frågan, är domarna öfver Israel.
I Rom. 9: 27 anför Paulus en utsaga hos Esaia:
»Är än antalet af Israels barn såsom sanden i hafvet,
så skall blott kvarlefvan varda frälst.» Meningen
härmed förklarar han i kap. 11: 5, där han säger:
»Likaså finnes ock i denna tiden en kvarlefva enligt
utkorelsen af nåd.» »De andra hafva bhfvit/or/iär-
dade (v. 7).» Detta bestyrker han med citat ur gamla
testamentet. Han säger: »Såsom det är skrifvet:
’Gud har gifvit dem en försoffningens ande, ögon,
att de icke skola se, och öron, att de icke skola
höra, ända till denna dag.’ Och David säger:
’Varde deras bord till en snara och till ett giller och
till en stötesten och dem till en vedergällning; varde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
