Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Frälsningens allmännelighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ändlösa förblifva i sina synder? Skall han icke
i det oändliga reagera mot synden? Jo, så sant
han är Gud. Men huru går det då med den ut-
sagan, att hans vrede varar blott ett ögonblick?
I Dan. 7: 14 läsa vi: »Åt denne (Människo-
sonen) gafs välde och ära och rike, och alla follc
och stammar och tungomål måste tjäna honom.»
I Os. 13: 14 säger Herren om Efraim, som
hade fortfarit att synda, och hvars missgärning var
samlad såsom i en pung och hvars synd var i förvar:
»Skulle jag förlossa sådana ur dödsrikets våld, friköpa
dem från döden?» Herren frågar, om någon tror,
att han tänker på sådana människor. Såsom svar
vänder han sig mot döden och dödsriket och frågar:
»Svar har du dina hemsökelser, du död? Hvar har
du din pest, du dödsrike?» De förmå ingenting mot
o
Guds frälsningsbeslut. »Angern», säger han, »må
vara fördold för mina ögon», d. v. s. jag skall icke
ångra mitt beslut, nämligen att frälsa sådana.
I Joel 2: 28 gifver Herren ett öfvermåttan här-
ligt löfte så lydande: »Jag skall utgjuta min ande
öfver allt kött», en profetia, hvars uppfyllelse be-
gynte på den första pingstdagen (Apg. 2: 17).
I Mika 7: 18, 19 heter det: »Hvem är en sådan
Gud som du? — du som förlåter kvarlefvan af din
arfvedel dess missgärning och tillgifver den dess
öfverträdelse, du som icke behåller vrede evinnerligen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
