Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Frälsningens allmännelighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja. — Låtom oss nu se på själfva hufvudinne-
hållet i detta kapitel.
Israel, som är ett Guds folk i en alldeles
speciell betydelse, har i olydnad gått bort från sin
Gud och därigenom ådragit sig svåra straffdomar.
Med undantag af en liten kvarlefva (v. 5) har
det stora flertalet af Israel blifvit förhärdadt (v. 7).
Därom heter det: »Gud har gifvit dem en försoff-
ningens ande, ögon, att de icke skola se, och öron,
att de icke skola höra, ända till denna dag.» Och
på dem tillämpas Davids ord: »Varde deras lord
till en snara och till ett giller och till en stötesten
och dem till en vedergällning; varde deras ögonförmör-
kade, att de icke må se, och löj deras rygg alltid
(v. 8—10).» Alltid, heter det. Här skulle man välhafva
goda skäl att säga: Det folket är förloradt för alltid;
det kan ej upprättas. Huru förhåller det nu sig
härmed? Jo, i v. 23 säges det, att Gud är mäktig
att åter inympa dem, om de nämligen icke för-
blifva i otro. Således kunna människor, som blif-
vit förhärdade och af Gud förllindade, och hvil-
kas rygg alltid skulle böjas, komma från sin otro
till tro och inympas i Kristus. Detta är den reella
sanning, vi till en början inhämta, då vi betrakta
denna text.
Men se nu vidare, huru nådefullt Herren leder
allt. Israels förkastelse blir världensförsoning (v. 15),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
