Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Blomman på Löfsjöfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Bringa min flicka en helsning, du vänliga stjerna, som
tindrar derborta», sade Nils och vinkade med handen åt
Löfsjöfallet till.
* *
*
Den följande dagen företog Nils i den tidiga morgonen
en vandring till Löfsjöfallet, för att om möjligt träffa Anna
utan att helsa på i hennes hem. Han var försedd med sin
bepröfvade lodbössa; orrar och tjädrar slogo sitt kärleksspel i
de ännu dunkla furuskogarne, men Nils hade nu föga lust att
störa dem.
Tyst och försänkt i ljufva drömmar vandrade han fram
i nejden. Snart var han framme i skogen, som låg strax
ofvanför Annas hem, och han kunde se, huru en rökpelare
höjde sig från hennes stuga. Vår ungersven stod just i begrepp
att gå ett stycke närmare stugan, då han fick höra en vacker
sång ljuda. Han kunde icke misstaga sig; det var Anna, som
sjöng. Med klappande hjerta stod Nils och hörde de klingande
tonerna, hvilka så väl harmonierade med den frid och glädje,
som låg utbredd öfver vårmorgonen. Anna sjöng:
»Den signade dag, den signade tid
Hvar morgon jag månde, betänka,
Då nådenes sol, så herrlig och blid,
Rann upp för all verlden att blänka,
Och herdarne hörde Guds englar i skyn,
Som sjöngo, att dagen var kommen.»
Nils gick fram till sångerskan och helsade ett hjertligt:
god morgon. Anna såg något förundrad upp på Nils, men hon
log dock så hjertans godt emot honom.
Den unga flickan var sysselsatt med att af en ung, fäld
tall skära långa barkremsor, hvilka sedan skulle utlakas i vatten
och beredas till de i dessa trakter förr så allmänna
»barkskorporna». Ack, det var fattigt i Annas hem, och det lilla
mjölförrådet måste uppblandas med bark; men hon sjöng ändock
en psalm till sin skapares lof, och morgonen var för henne
skön, ehuru hon insamlade förråd till barkbröd.
Hvad har icke en njutningslysten och flärdfull tid att
lära af dessa nödens barn! Se på denna ödemarkens dotter,
huru hon med hopp och förtröstan sjunger sin morgonpsalm,
ehuru hunger och brist bo i hennes hem; hon tror, att Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/furoroch/0013.html
