Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomman på Löfsjöfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en bister vinterqväll strax efter julen. I Annas
låga koja sprakade en munter brasa, vid hvilken hennes gamle
far slöjdade skedar och skålar, som sedan skulle försäljas
antingen i Vesterdalarne eller hos de närmast boende
vermländingarne. Liten och arm var den koja, Mats egde, men nu,
belyst af den väldiga torrvedsbrasan, syntes den dock ljus och
glad. Vid sin sida hade gamle Mats tvänne söner, hvilka
sysslade med samma arbete som han. Verktygen sköttes ganska
flitigt och hvilade endast, när luggen ströks ur den svettiga
pannan. Längre in i stugan satt Anna och arbetade på sin
stickstrumpa.
Fadren omtalade en och annan jagthistoria, huru han
mången gång varit nära att falla för Nalles raseri o. s. v. Der
taltes äfven i qvällen om skogens jättar och troll. Mats
berättade bland annat:
»I sätrarne vid Bruskogen skulle en ung flicka från Äppelbo
fira sitt bröllop, men qvällen före brölloppet kommo trollen in
i hennes stuga, der hon var ensam. De klädde henne i en
lysande skrud och satte en guldkrona på hennes hufvud,
hvarefter de dukade upp en präktig måltid. Ehuru flickan var
ytterst förskräckt, måste hon sätta sig till bords, men maten
smakade ingenting och mättade ej heller. Efter måltiden
började trollen sin dans, och i den måste bruden deltaga. När
solen började höja sig öfver bergen, blefvo trollen oroliga, och
de fattade flickan för att föra henne med sig. Då kom i sista
stund hennes fästman och högg sin knif i väggen ofvanför
dörren, och då måste trollen fly upp genom skorstenen, ty de
kunna ej gå under stål. Bruden kunde de icke få med sig,
hvarför de skyndsamt sleto af henne de lysande kläderna.
Kronan blef dock qvar på hennes hufvud, och den förvaras än
i dag; men när en brud begagnar den, bär hon alltid stål på sig.»
Tälgknifvarne hade hvilat under berättandet af denna saga.
Knarrande steg hördes utanför dörren, ett par skidor
uppstäldes der, och Nils från Tallåsen inträdde. Han var
öfverhöljd med snö och rimfrost, men han helsade hurtigt sitt
»go qväll». Sedan Nils fått ruska af sig snön, tog han plats
vid brasan på den så kallade »huggstabben». Anna helsade
honom gladt och hjertligt, men sedan hon en stund betraktat
ynglingen, frågade hon:
»Hvad har du på hjertat i qväll, Nils?»
Nu torkade fadren med afvighanden svetten ur pannan
och såg upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
