- Project Runeberg -  Bland furor och granar /
22

(1888) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hanna, ett minne från Fryken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hanna.

Ett minne från Fryken.

»När ett hjärta mött ett annat hjärta,
Ringa blir då, hvad förut var mycket,
Jord och himmel, hemland, fader, moder,
Mer än jorden sluts då i ett famntag,
Mer än himlen ses då i ett öga,
Mer än moders råd och faders vilja
Hörs då i en suck, som knappast höres.
Hvilken makt kan tjusa så som kärlek,
Hvilken boja hålla den, som älskar?
Sjöar simmar han som anden öfver,
Möta fjällar, får han örnens vingar,
Långt för middag är han re’n tillbaka,
Der han väntas först till sena qvällen.»

                                 J. L. Runeberg.


Jag minnes ännu gamle Jan Petter från Fryksdaln. Han
hade vandrat från Vermlands skogar till Dalarne för att
derstädes med sina seniga armar odla åker och bryta mark.
Hans hjässa var grånad, och de hårda, valkiga händerna
vittnade derom, att Jan Petter kämpat med hacke och spade
mången flyktad dag. Odlarens arbete var drygt. Mången
gång stod jag och såg, hur svetten droppade från hans panna
under de varma sommardagarne; rötter och stenar måste dock
vika, ty det var stål i Jan Petters armar. Yxa och spade
förskaffade honom, så flitigt de än fördes, endast ett torftigt
bröd, men den gamle odlaren var detta oaktadt nöjd och glad.
Ofta hörde jag hans sång i den tidiga morgonen, och, ehuru
tonerna afbrötos för hvar gång den tunga »djuphackan» sänktes
ned i torfvorna, lyssnade jag gerna på sångaren. Ibland sjöng
han om Honom, som en gång i sin boning mottager den trötte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/furoroch/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free