Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hanna, ett minne från Fryken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der inne satt redan spelmannen, knäppande på sin fiol.
Esomoftast lät han stråken glida öfver strängarne, men det
tycktes icke vara, som det borde, och så skrufvade han åter
och försökte. Den unge spelmannen syntes under dessa försök
icke hafva öga och öra för något annat än sitt instrument;
den stojande ungdomen störde honom icke.
Med konsterfarna fingrar förde han slutligen mera raskt
och bestämdt sin stråke, och allt tydligare tonade den muntra
jösshärspolskan. Då förstummades med ens de högljudda
samtalen der ute, och alla skyndade in. Snart svängde det ena
paret efter det andra kring.
»Få nu se, hvem Erik dansar med», hviskade de flickor,
som ännu icke deltogo i dansen.
De behöfde icke gissa synnerligen länge, ty glada och
leende sväfvade snart de unga två kring i dansens hvirflar. De
spejande flickorna fingo redan nu vid första dansen sin gåta
löst. »Så blicka endast älskande in i hvarandras ögon», tänkte de.
Spelmannen satt redan med svettdrypande panna och
stampade takten med foten, lifligt och raskt förde han sin stråke,
och den ena polskan aflöste den andra. Ett och annat talgljus,
uppsatt kring stugans väggar, spred ett sparsamt sken kring
rummet.
Plötsligen fästes uppmärksamheten vid en främling, som
obemärkt inkommit och nu stod vid dörren. Han blickade
omkring på de dansande, liksom han hade sökt någon.
»Jan från Fryksände», ropade spelmannen, tog fiol och
stråke i handen och skyndade från drickstunnan, der han hade
sin plats, fram till främlingen.
»Hur har du kommit hit?» frågade spelmannen förvånad
och tryckte gladt Jans hand.
»Jo, jag är hemkommen från Amerika, men tänker dit
tillbaka», svarade Jan.
En och annan af de närvarande började nu erinra sig,
att de för många år sedan sett och varit tillsammans med den
hemkomne.
Dansen blef slut. På ett större bord framsattes bränvin,
och lergökarne blossade. Nu skulle man höra något från
Amerika. Äfven flickorna, hvilka endast undantagsvis deltogo i
välfägnaden, stodo qvar och lyssnade.
Det fans på denna tid och i denna ort endast få, som
utflyttat till Amerika, och en ännu ovanligare tilldragelse var,
att någon kom tillbaka derifrån. Underligt var det derför icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
