Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hanna, ett minne från Fryken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var äfven brännande. Glad och lycklig visade Erik sin funna
skatt, den täcka Hanna. »Hon är mera värd än guld»,
förklarade han för den häpne Jan från Fryksände.
En tid derefter seglade ett fartyg ut från hamnen vid
San Francisco. Dess flagga var gul och blå, dess stäf var vänd
mot Sveas berg. Erik och Hanna voro med; till hemmets
dalar i högan nord skulle de fara.
* *
*
Pingst, den glada högtiden, var åter inne. Sommarens
himmel log öfver Frykens stränder, vindar, ammade i södern,
susade fram genom de nylöfvade träden. Jorden, den gamla
modern jorden, var ung på nytt, det var som om man i den
tysta, doftande skogen, der tusen blommor logo, kunde höra
hennes pulsar slå ungdomliga och friska igen. Ack, hon skiftar
färg den goda modern för att fröjda sina barn och för att
gifva dem en påminnelse om de vexlande årstiderna i deras lif.
Eriks hem stod denna dag så högtidligt, löf och blommor
prydde dörrar och grindar, och husets medlemmar sågo äfven
högtidliga och glada ut. Liksom solen efter de mulna dagarne
åter lyser och strålar från en klarnad himmel, så lyste äfven
glädjen från deras anleten. Det var i dag Eriks och Hannas
bröllopsdag.
Hand i hand vandrade våra unga i den tidiga morgonen
ned till kyrkbåtarne vid Fryken, åtföljda af en skara vänner
och anförvandter. De skulle icke vigas i kyrkan, men det var
der seden, att brudparet, om bröllopet firades på en söndag,
först bevistade gudstjensten.
De löfprydda båtarne gledo raskt framåt. Sjön låg denna
dag lugn och klar; det var liksom han ej velat störa de unga
två denna gång.
»Mins du en pingstdag här på Fryken, Erik?» hviskade
Hanna och lutade sitt hufvud mot ynglingen.
»Det har stormat mycket sedan, men nu är det lugnt»,
svarade Erik.
Der framme vid kyrkan var allt så lika nu som den dagen,
då brudparet »gick fram i koret». De unga stodo äfven nu,
en lockig krans, kring altaret, prosten talte om seglingen på
verldens haf, han talte åter om en flyktad vår. Eriks och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/furoroch/0056.html
