Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna såg upp till Svärd med sina trofasta blickar, då
hon sade detta.
Svärd tryckte varmt hennes hand. »Inte tror väl min
Anna på sådant skrock?» frågade han leende.
De båda unga hade kanske ännu länge stannat qvar under
furens skugga, ty kärlekens morgontimmar flyga så fort; men
ett hemskt skratt, som plötsligt ljöd bakom dem i den tjocka
skogen, skingrade deras drömmar.
Hade de kunnat genomtränga skogen med sina blickar,
skulle de der hafva sett en mörk, axelbred karl med svarta,
ondskefulla ögon under de buskiga ögonbrynen. Han var ej
äldre än Svärd; men det dystra draget öfver hans panna gaf
honom ett äldre utseende. Han saknade ock den kraftiga och
trygga hållning, som vanligen utmärker Dalkarlen. Från sin
plats i snåret hade han lyssnat på de sälla två; men hans knutna
hand, och de blickar, han gaf sin grofva lodbössa, sade tydligt,
att han var en fiende till deras lycka. »De, som nu fröjdas,
skola gråta», mumlade han, och med ett hemskt skratt försvann
han i skogen.
Det var soldaten Vass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
