Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvridna drag, tycktes igenkänna någon. Det var, förmodade
nu Svärd, en ungmö från bygden, hvilken bland de fallne finnarne
sökte en vän, den hon antog hafva fallit i striden, och som
hon än en gång ville återse. Och hon fann honom till sist.
Med knäppta händer sjönk hon sakta ned vid hans sida. Länge,
länge satt hon der med hans stelnade hand i sin och såg på
de älskade dragen. Bitter smärta afspeglade sig på hennes
anlete, som sköljdes af sorgens heta tårar. Småningom bredde
sig dock ett drag af himmelsk frid öfver den höga pannan,
och hennes blick sade, hvad skalden sjungit:
»Mer än lefva, fann jag, var att älska,
Mer än älska, är att dö, som denne.»
Då den nattliga vandrerskan slutligen reste sig för att
lemna detta dödens skördefält, nalkades hon den plats, der
Svärd satt. Hon hörde hans klagan och vände sina steg ditåt
för att se, hvem den lidande var. Hon gret ännu, och hennes
tårar föllo varma på den blodfärgade marken, då hon böjde
sig ned öfver den sårade.
Hon erbjöd sig att ledsaga honom till ett säkrare ställe,
och med vacklande steg vandrade han vid hennes sida åstad.
Efter en tämligen lång vandring för den utmattade Svärd, hunno
de en bland granar och furor undangömd stuga i skogen.
När morgonsolen kastade sina första strålar öfver moar
och träsk, hölls begrafning der nere på heden. De döda
krigarne, vänner och fiender, hvilade snart alla sida vid sida i
den mörka jordens famn. Men Svärd låg i den svåraste feber.
Död och lif kämpade en hård kamp om ynglingen. Hans sår
sköttes väl med skicklighet, af den hurtiga finskan, som satt vid
hans sida; men hans tillstånd var dock ytterst betänkligt.
Så förgingo dagar och veckor. Hans vårdarinna skötte
honom allt jämt med samma trogna omsorg. Ibland när hon
Satt vid Svärds sida, hörde hon, hur hans tankar vandrade
bort till ett fjerran land, till en rödmålad stuga i skogen, der
»Anna» bodde. Då drog ett skimmer af glädje öfver hans
feberheta panna; i feberfantasierna tyckte han sig åter vara i
Dalarne, och han hörde vallhornen ljuda i hembygdens skogar.
En dag, då solstrålarne lekte i pörtet, och fåglarne sjöngo
i träden, vaknade Svärd från den långa drömmen. Han såg
sig omkring i rummet och fann allt så främmande, att en
känsla af oro och beklämning grep hans själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/furoroch/0065.html
