Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hur’ kan du vilja tala så vid mig, och det nu, då du
bringar mig underrättelsen om Svärds död. Såg du, när han
föll för fienden?» frågade Anna med en skymt af misstroende,
i det hon gaf den råe soldaten en förebrående blick från sina
tårade ögon.
»Ja», svarade Vass med tämligen säker röst, »och jag
hör, att du är lika stolt ännu; men du tänker väl på mitt
anbud. Du skall nog sedan tacka Gud att i mig hafva en vän.
Jag kommer åter. Go’ natt!»
Vass gick, och Anna satt qvar, försänkt i sin bittra sorg.
Ack, hvad verlden nu syntes henne mörk! »Ingen kan lida,
ingen kan älska som en qvinna». Så långt tillbaka hon kunde
minnas, hade hon älskat Svärd. Redan som barn hade det
varit hennes fröjd att få vara tillsamman med den liflige,
solbrynte gossen, hvilken, ledd af tonerna från hennes vallhorn,
förde sin hjord till den trakt i bergen, der hon befann sig.
Han hade då plockat hjortron på mossen åt henne och fått så
månget hjertligt tack, så mången varm blick till lön för sin
möda. Bägge voro de ense derom, att dagarne voro längre och
skogen dystrare de dagar, då de icke träffade hvarandra. Hvarför
det så var, hade de icke tänkt på. Och sedan, då hon blifvit
äldre, då de båda ej längre voro barn, hade vänskapen varat,
och hon hade känt sig glad, då hon träffade honom på kyrkvallen
om söndagarne. Mången gång hade hon då, i likhet med de
andra flickorna, haft en blomma att fästa i rocken på den, hon
mest tyckte om. Och en skön sommarafton hade de för
hvarandra omtalat, att den tillgifvenhet, som länge förenat dem,
blifvit en starkare känsla. Men nu var han borta för alltid. Nu
voro hennes käraste och ljufvaste förhoppningar bäddade i grafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
