Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart stod åter en grön äreport vid grinden, som ledde
in till Svärds stuga, och nämdeman Persson föreslog samma
skål på deras bröllop, som på deras »lysningskalas»; men i
»kåven» hörde man inga historier från kriget af Munter.
Hvart Vass hade rest visste ingen i bygden.
* *
*
Tiotal af år hade förgått. Några kraftfulla söner sutto
jemte den gamle Svärd vid brasan och slöjdade. Anna var nu
en gammal fryntlig gumma; men hon såg ännu så älsklig ut,
der hon satt och lät spinnrocken surra. Katten låg makligt
utsträckt på spishällen och spann sitt osynliga garn, under det
höststormen rasade ute och förde bort de sista löfven från
träden.
Plötsligt trädde en gammal gubbe öfver stugans tröskel.
Det hvita, ovårdade håret föll ned på en panna, der lidande
och fattigdom hade tryckt sin omisskänneliga stämpel. Trasor
skylde hans aftärda lemmar. Gamla mor Anna bjöd den
stackars tiggaren en stol vid brasan. Spinnrocken hvilade en stund,
och Svärd omtalade ett och annat från kriget. Ett sällsamt
leende drog öfver tiggarens läppar, då de gamla fejderna
uppdöko igen. Men snart var qvällen slut och allt tyst inne i
stugan, der alla hvilade trygt i sömnens armar.
När den bleka höstsolen kastade sina strålar in i stugan,
uppstego alla utom den gamle tiggaren. Han låg qvar på sitt
halmläger vid spiseln, och mor Anna tyckte, att han såg så
fridfull och lycklig ut. Den gamle tiggaren sof också den
sömn, från hvilken ingen vaknar.
Hos den döde fann man en bok, på hvara perm stod
skrifvet med stora, men nästan oläsliga bokstäfver: »Bed Svärd
och Anna, den som finner boken, att de förlåta mig! Vass.
Jag skall gå till min hembygd för att dö der».
En tår föll ur Annas öga, då hon läste dessa ord. På
den gamle tiggarens graf lade hon en krans af doftande blommor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/furoroch/0074.html
