- Project Runeberg -  Bland furor och granar /
74

(1888) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74
När han kom upp pä backen, såg han sin kulla än en
gång nere pä vägen. Hon försvann just nu i skogsbrynet.
»Kanske on icke kommer ’em den samma, som ’on nu
är», hviskade han för sig sjelf och fattade yxan för att fälla
den påbörjade granen.
* *

*


»I morgon resa vi till Dalarne igen,
Om Gud ger oss ’elsa.«
Så sjöng Perolas Karin, under det hon krattade oob ord-
nade en trädgårdssäng på en större landtegendom, belägen i
Roslagen och tillhörande patron S., der våra tre kullor en
längre tid haft anställning med trädgårdsarbete.
Man var nu ett godt stycke framme på hösten. Trädens
kronor gulnade mer och mer, och blommorna böjde sina stänglar
mot jorden, när de kalla nordanvindarne dansade fram öfver
fälten. Högt upp i luften samlade sig vildgäss och tranor för
att anträda den länga färden till varmare länder.
Det var verkligen så, som Karin sjöng; ty nästa dag
skulle hon och hennes syster Brita resa hem. Glädjen strålade
från de unga kullornas ögon, der de stodo i sina hvita »öfdels-
ärmar», som morakullorna bruka under sommaren.
»Vet du, Kari’, jag längtar ’em till Siljan nu; ty, sir du,
’ur det än är, ’emma är dä alltid bäst», sade Brita, som var
sysselsatt med att skära kålhufvuden.
»Men treflig ’ar sommaren vari’, ty man får då se sig
omkring i verlden, när man kommer ut; men ’ör du Kersti’,
tror du inte, att du kommer att längta ’em till Dalom, när vi
’afva rest.»
Karin såg bort till Kerstin med en varm blick, när hon
frågade detta.
»Nej», svarade Kerstin dröjande, »’är får jag lära mig
seder och skick, och lön får jag med, så nog ska’ jag försöka.»
Karin och Brita utbytte med hvarandra en betydelsefull
blick, hvarefter den förstDämda frågade:
»Hvad ska vi elsa ’em till Olof, när du inte följer med
till Mora.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/furoroch/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free