Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnskytten, berättelse från Llyods tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du ser så missmodig ut i qväll, kära Jan», sade Maja
och såg med en deltagande blick på honom, som var hennes
make och stöd.
»En kan inte se glad ut, när en ser nöden bli större och
större i stuga’. Vet du, Maja, det skär mer i örat på mig att
höra dessa småttingarne gråta af hunger, än att höra, huru
nalle brummar af raseri, när jag sätter efter’n», förklarade skytten
med butter ton.
»Misströsta inte, Jan», inföll hans hustru, »det har sett
lika mörkt ut förr mången gång, men så har du skjutit en
björn, och nöden har skingrats igen.»
»Det var förr det», mumlade Jan och tände sin pipa;
»men nu tyckes ingen nalle mera komma i min väg.»
»Tro Gud om godt, du; ty han skall hjelpa oss och skall
säkert icke låta dessa små dö af hunger», återtog Maja och
såg så glad och förhoppningsfull ut.
»Vete den gamle, om icke du Maja också förlorade
hoppet, om du, liksom jag, hela da’n ströfvat omkring i bergen
och ej fått se en hjerpe en gång. Jag tror mest, att Gud
glömt bort finnskogen, jag.»
En stark bjellerklang från gården afbröt skyttens
missmodiga yttrande och kom både Maja och honom att skynda
till fönstret för att se hvad det var.
»Hvem kan komma hit i ett sådant vargväder», mumlade
skytten, i det han ansträngde sina ögon för att genomtränga
mörkret der ute på gården.
En släde stannade der, och en pelsklädd man, öfverhöljd
af snö och rimfrost, trädde strax derpå in i stugan och helsade
ett vänligt »god qväll»!
»Jag är engelsmannen Lloyd», började den inträdande, under
det han afkastade den tunga pelsen, som förr prydt en nalle,
»och kommer för att fråga, om ni, som är en gammal
björnskytt, ville deltaga i mina jagter.»
»Jag har helst velat vara ensam om de björnar, jag fält»,
sade Jan och bjöd den okände en bristfällig stol, hvilken han
satte intill brasan.
»Så mycket större förtroende har jag för er, och vill ni
göra mig till viljes och följa med på mina jagter här i
skogarne, skall icke betalningen uteblifva», återtog Lloyd, hvilken
icke fäste sig vid den buttra ton, med hvilken finnen svarade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
