Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnskytten, berättelse från Llyods tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, nog sofver han ännu trygt i idet; men nu är tid
för honom att uppstå af sömnen», tyckte Jan Svensson, som
var sysselsatt med att rengöra och ladda sin bössa.
»Upp, kamrater! så börja vi leken», ropade engelsmannen
gladt, i det han bjöd den muntra skaran sin jagtflaska.
»Visste nalle, att vi här dricka hans graföl, så ville väl
äfven han hafva ett ord med i laget», påstod Elg och tillknäppte
den raggiga fårskinnspelsen.
Saken var den, att Jan Svensson på första »spårsnön»
härstädes »holmat» en björn, hvilken nu skulle fällas.
Snart var skaran uppstäld, hvar och en på sin post.
Jan, den »bepröfvade skytten», hade blifvit anvisad en af de
vigtigaste punkterna.
Åtföljd af två hundar, tågade Lloyd på sina skidor
fram i den trakt af ringen, der björnen antogs hafva sitt ide,
och hundarne, som vädrade sin fiende, gjorde allt djerfvare hopp
för att erhålla sin frihet.
Björnens sofplats var snart upptäckt. Han hade valt sitt
läger mellan två stenblock, öfver hvilka en väldig fur
bildade taket. Oaktadt hundarnes förfärliga larm, låg dock nalle
stilla. Han hade med icke ringa möda forslat mossa och
granqvistar till sitt vinterläger och ville nu ej så fort lemna det,
hvilket han, den lurfvige besten, ansåg sig berättigad att få
hafva i oqvald besittning.
Den oförskräckte Lloyd ilade fram, hållande bössan i ena
handen och en stång i den andra. Kommen på några stegs
afstånd från idet, kastade han stången in i det samma.
Nalle, förargad öfver detta ohöfliga och närgångna
störande af hans hvila, stack upp sitt lurfviga hufvud ur snön,
men hann ej mera än kasta en frågande och vresig blick på
Lloyd, förr än denne lagt bössan till ögat och sändt honom
en föga artig helsning.
Hans kula förfelade dock denna gång sitt mål, och med
ett högljudt brummande, som doft genljöd i skogen, rusade nalle
ut från sitt ide och bort emellan träden, följd af hundarne.
Lloyd ilade efter, men kunde ej hinna björnen. Han
tröstade sig dock dermed, att pålitliga karlar voro posterade i
skogen, och att nalle skulle falla för deras skott. Helst hade
han dock sjelf velat fälla honom.
Den korta vinterdagen var nu till ända och skymningen
inträdde fort i den tjocka skogen. En och annan stjärna hade
redan börjat tindra på den nu molnfria, men dunkla himmelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
