Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnskytten, berättelse från Llyods tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den sörjande Lloyd bad äfven lille Petter och de andra
barnen, som förstodo, hvarom fråga var, förlåta honom, som
gjort dem faderlösa.
Snart vände friden åter i den låga kojan, och lille Petter
läste vid brasans sken med tårade ögon, sedan Lloyd och
finnarne rest:
»Och när, vid vännens graf, till slut
Den sista vännen gråtit ut;
Så vet jag, att i samma ro
Vi skole bo,
Som lefde här af samma tro.»
Herr Lloyd ifrån England till Sverige hit kom
Att nyttigt och nöjsamt här jaga,
Att leka med rofdjuren först litet om,
Se’n skinnpelsen utaf dem taga.
Den jägaren är i vårt land väl bekant
På jagtäfventyren så många.
I skogar, i dalar, på berg och vid brant
Väl kan han båd’ skjuta och fånga.
I Dalarne herrliga, mitt kära land,
I skogarne stora och täta,
Der lyster den jägar’n med bössan i hand
Sin styrka mot björnar att mäta.
Emellan Tyngeberget och Norra ån
I en socken man Malung månd’ kalla
En holmader björn, som der skjuten skull’ bli,
Han kom ej den gången att falla.
Herr Lloyd med de andre i holmningen ser,
Att björn redan gräfvit der hade.
Snart skymlar i buskarne mera och mer,
Lloyd bössan till ögat då lade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
