Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne från Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen, hvarest Elsa satt, ty han gick förbi henne, och hon
hade icke mod att gifva sin närvaro tillkänna. »Hvem vet,
om han mera kommer ihåg eller bryr sig om mig», frågade
hennes hjärta oroligt. Långsamt vandrade hon till sitt hem.
Så många glada förhoppningar hade med ens tagit slut, så
mången skön framtidsdröm var flyktad.
Ett par dagar härefter var Elsa i något ärende in till
staden. Så kom hon äfven till torget för att derstädes göra
några små inköp. Hennes uppmärksamhet fästes då vid ett
samtal mellan två gummor, bvilka sutto vid sina stånd och
förde »till torgs» äfven ett ocb annat, som händt eller skulle hända.
»Har madam hört, hur han mår, den der ståtliga sjömannen,
som de höllo på och slogo ihjäl i går qväll», frågade en korpu-
lent pepparkaksfru sin granne.
»Ja», genmälte den tillfrågade och staok ut hufvudet ur
sin salubod, »dä ska’ vara mycket skralt, men så delade han
också ut riktiga slängar. Per från Lysvik fick te minstinga
ett blått öga, fastän han annars begagnar sig af två bruna.»
Nu skrattade madamen af alla krafter. Frun, som sålde
pepparkakor, tog dock saken mera allvarsamt. Hon sade:
»Stackars främling! Hvem skall vårda honom här, der
ingen känner honom?»
»Han är på sjukhuset», återtog madamen något allvarli-
gare, »men nog kan det vara både si och så, att ej ha någon
aoförvandt, som tröstar och bjelper.»
Elsas hjärta klappade oroligt, ty hon anade, att den så-
rade var ingen aunan än Klas. Hon frågade hvarken sig sjelf
eller någon annan, huruvida det passade eller ej att uppsöka
den slagne. Hon ilade till sjukhuset och fick der visshet om,
att främlingen var den samme, hvilken uppträdde till hennes
försvar vid hamnen. Efter erhållen tillåtelse inträdde Elsa till
den unge mannen.
Klas vaknade från sin febersömn och blickade länge på
flickan, som stod vid hans sida, Hans anlete ljusnade mer och
mer, och, uträckande sin matta hand, helsade han Elsa.
Ynglingen hade föregående qväll under ett besök i staden
blifvit förolämpad af några stridslystna arbetare, och ordvex-
lingen slutade dermed, att han öfverfölls och måste till sist
efter ett tappert försvar duka under för öfvermakten. Sanslös
och blodig nedföll han pä gatan och återfans der af en ord-
ningsväktare, hvilken förde houom till sjukhuset. Hans tillstånd
var ytterst betänkligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
