107 (Bland furor och granar)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne från Vermland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Hvar är törnrosen?» utropade Elsa plötsligt, fruktande
att den möjligen blifvit borttappad.

»Den satte jag genast i vatten, och nu står den här och
rötter börja utskjuta,» sade sjömannen och stälde rosen framför
Elsa.

Aldrig har väl en from pilgrim betraktat en relik med
varmare blick än den blicken var, med hvilken Elsa skådade
blomman. Den hade han i sin sista stund afbrutit och
sändt till henne. Intet under då, att detta minne blef henne
kärt. Hon planterade den svaga telningen, och den växte och
blef en präktig blomma.

Under många år stod den skön, och nya blommor
öppnade sina kalkar, men så började den omsider af ålder blifva
allt svagare. Då tog hon nya skott af den samma, och så
bevarade hon den, ehuru i föryngrade exemplar, till sin lefnads
afton.

Så lydde »mor Elsas», den gamla gummans saga. Den
var kort, men ack, den var dock så att säga Elsa sjelf. Nu
förstod jag, hvarför hon så omsorgsfullt flyttade blomman efter
solen, nu förstod jag detta smärtsamma drag, som aftecknades
på hennes anlete, när jag frågade, huru gammal, blomman var.
Och nu fattade jag, hvaraf detta anlete hade blifvit så
förklaradt. Hon, den gamla, hade under långa år med sin tanke
vistats i den eviga kärlekens land, der Klas var.

En sommar hade gått. Ankommen till staden, uppsökte
jag åter den lilla stugan, men då mötte mig ett främmande
ansigte i fönstret, och när jag kom in, fann jag ej mer gamla
Elsa.

»Hvar är mor Elsa», sporde jag, anande svaret på frågan.

»Hon har slutat nu», underrättade den qvinna, som tagit
Elsas stuga i besittning.

Jag frågade efter törnrosen. Förundrad såg qvinnan på mig.

»Törnrosen?» frågade hon förvånad. »Ja så, nu kommer
jag ihåg det. Här stod en blomma i fönstret, och den ville
hon, att vi skulle afbryta och lägga på hennes bröst, innan
kistan tillslöts. Vi gjorde, som hon ville.»

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/furoroch/0115.html

		Bland furor och granar / 107 (1888) Author: Lars Lunell Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|