Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grindpojken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grindpojken.
Hösten, den gråa, kulna hösten, var kommen. Trädens
kronor gulnade, och de kalla nordanvindarne skakade
björkarne i hagen, så att de vissnade bladen flögo hit och
dit i luften. Asplöfven darrade af förskräckelse, men
äfven de måste göra björklöfven sällskap. De små,
vänliga blommor, som ännu här och der stodo qvar, lutade sig
sorgsna ned mot jorden, der deras graf snart skulle bäddas.
Fåglarne, hvilka sjöngo så vackert under sommarens dagar, hade
flyttat till fjärran länder, der det är varmt, när vi hafva vinter.
Men några sparfvar stannade dock qvar, och de sutto nu på
sädeskärfvarne i åkern, ifrigt plockande, ehuru landtmännen
satt ut stora, fula »gubbar» för att skrämma dem, men de voro
hungriga, och de ville icke gerna flyga bort.
Lille Petter, som stod vid grinden på landsvägen, som
leder upp genom Vesterdalarne, ville icke heller springa bort
derifrån, ehuru han frös, så att tänderna hackade. Han satte
de blåfrusna fingrarne för munnen och sökte värma upp dem,
ty han hade inga vantar på sig. Stackars Petter! Det var
mycket fattigt i hans moders lilla stuga invid skogsbrynet, och
mången gång fick han hungra, ja, gråta af hunger, Hans jacka
var lappad flere gånger, och inga skor hade han på fötterna,
ehuru det var så kallt, att marken på morgnarne var alldeles
krithvit af rimfrost.
Petter klef upp på grinden för att slippa stå på den
kalla marken, och han blickade bort till sparfvarne på åkern
invid.
»Så lyckliga ni tyckas vara, fastän ni icke har någon
stuga alls till vintern», sade Petter för sig sjelf och såg bort
till sitt hem. Ack, der lyste en munter brasa på härden, och
den lille grindvaktaren såg hennes sken genom fönstret. Nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
