- Project Runeberg -  Bland furor och granar /
116

(1888) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grindpojken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»En gång blir du, Petter, kanske en rik man och slipper
frysa och svälta mera, men håll dig till Gud, ty annars går
det icke väl», sade modren, och Petter trodde hennes ord.

När han värmt sig vid brasan och kom ut ur stugan
igen, hade sparfvarne slagit ned på åkern, der de qvittrade och
plockade dels på marken och dels på sädeskärfvarne. Snart
kommer landtmannen och bergar in säden, och gerna må vi
unna de små sparfvarne några korn.

»När jag blir rik och får åkrar, ska’ ni nog få äta i
fred», sade Petter till dem, och när qvällen kom, knäpte han
sina händer och bad:

»Gud, som hafver barnen kär,
Se till mig, som liten är!
Hvart min verld och lycka vänder,
Står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
Den Gud älskar lyckan får.»


*     *
*



Det var en skön augustidag fem år efter ofvan nämda
händelse. Grinden, der Petter brukade tjena sig några slantar,
stod ännu qvar, och hans moders lilla stuga sågs ännu vid
skogsbrynet liksom förr. »Men hur är det med Petter?» frågen
I säkert. Jo, han hade nu gått i nattvardsskolan och växt
upp till en stor och stark gosse. Vi göra ett besök hos honom
och hans moder.

Vid det omålade bordet, på hvilket två med blommor
fylda glas stodo, sutto Petter och hans moder. Tårar glänste
i bägges ögon, ty nu var det så, att Petter i sällskap med en
annan slägting, en äldre dalkarl, skulle företaga en färd utåt
landet och ej komma hem förrän nästa vår. Dalkarlarne
företaga ofta sådana utvandringar, och vår forne grindvaktare skulle
försöka sin lycka med handel. Nog tyckte både Petter och
hans mor, att skilsmessan var svår, men han måste ut och
försöka lifvet, som man säger.

Det var dock nödvändigt, att hafva en liten penningsumma
att börja med, och det hade vår unge handelsman. Han hade
flere år sparat tillsamman de slantar, han fick vid grinden.
»Många bäckar små göra en stor å», säger ordspråket, och han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/furoroch/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free