- Project Runeberg -  Bland furor och granar /
117

(1888) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grindpojken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade nu en liten summa att köpa varor för. Modern lade
också till några riksdaler, men hennes råd och förmaningar voro
mera värda än penningar.

Hon höll i sin hand en fickbibel, som hon nu i afskedets
stund ämnade gifva Petter såsom minne från hemmet. Med
darrande och bruten röst sade hon:

»Mitt barn! Du går ut i en stormig verld, der många
frestelser och faror möta dig. När du nu icke mera hör din
moders förmaningar, så öppna denna bok, och du skall der
finna tröst och ledning. Låt Herren vara ditt ljus och din tröst
på alla dina vägar, så skall dig väl gå, och du får då till sist
komma till det saliga hemmet hos vår Gud.»

Den ömma modren grät, när hon sade detta och lade
boken i Petters rockficka. Sonen lofvade att icke glömma
modrens råd och förmaningar, hvarefter han tog sin skinnsäck på
ryggen och vandrade från hemmet.

Fåglarne sjöngo i skogen, och i alarne vid vägen sutto
de kära sparfvarne, och Petter tyckte, att hemmet nu i
afskedets stund var skönare än någonsin förut; men han var glad
och hoppfull, som ynglingar böra vara.

»Gud vare med dig», sade modren, när de vid grinden
togo ett sista farväl af hvarandra.

*     *
*



Tre tiotal af år hade gått, sedan den dagen Petter tog
farväl af sin moder för att begifva sig ut i verlden. Det sker
många förändringar på så lång tid, och grindpojken var nu en
man. Hans mor hvilade på kyrkvallen, men på grafven hade
den tacksamme sonen låtit uppföra ett kors, och der stod det,
att den hädangångna slumrar till uppståndelsens morgon. Så
länge hon lefde, var Petter hennes hjelp och stöd; han
snyggade upp hennes lilla stuga, och modren hade det ganska bra
på ålderdomen.

Genom ärlighet och flit hade Petter samlat en betydlig
förmögenhet; han var nu mera en rik man. En klar höstdag
finna vi honom åkande framåt på vägen, der han förr stod vid
grinden barfotad och med lappad jacka. Hans ögon fuktades
af tårar, när han blickade bort till skogsbrynet, der hans
barndomshem, modrens lilla stuga, ännu stod qvar. På åkern sutto

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/furoroch/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free