Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle landtvärnsmannens berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plötsligt blixtrade det till på båda sidor om oss, och
genom den för tillfället skingrade dimman sågo vi ett halft
tjog norska soldater, som här stodo på vakt, och som nu genom
sina alarmskott underrättade den norska krigsstyrkan på ön om
vår ankomst.
Vi landstego emellertid på den högst oländiga kusten,
hvarvid vi lyckades tillfångataga några af dem, som hälsat oss
med ett så varmt »god morgon», och hvilka under försöket att
fly i skogen fingo sina kläder ganska illa sönderrifna.
Vestanvinden skingrade nu inom kort dimman, och vi
sågo på höjderna emot oss de rödklädda norrmännen. Deras
styrka var dock underlägsen vår. Snart hade vi vårt artilleri
uppe på stranden, färdiga att börja den blodiga leken. General
Mörner, som till en början satt till häst, måste stiga af, emedan
marken var uppfyld af klippor och skog.
Norrmännen började emellertid öppna eld emot oss, och
deras »drufhagel» bortsleto qvistar från träden öfver våra
hufvuden. I allmänhet taget sköto de för högt, dock blefvo några
sårade på vår sida. Icke långt ifrån mig miste sålunda en
lifgrenadier plötsligt ena armen. Vid vårt framträngande i
skogen flydde emellertid norrmännen från ön, hvarefter vi vände
oss mot staden.
Från Stockholm ankom artilleri, och Karl Johan
påskyndade krigsrörelserna. Våra kanoner spelade länge och väl emot
staden, men de besvarades också lifligt af norrmännen. Deras
kulor kommo hvinande bland oss, och några af svenskarne föllo
då och då. En korpral från Rättvik, som stod vid min sida,
blef svårt sårad, och en kula slet en flisa af bösskolfven, som
jag höll i handen; dock blef jag sjelf icke skadad. Våra kulor
åstadkommo ett förfärligt dunder, då de föllo ned på de
tegellagda taken i staden.
Plötsligt utbröt en väldig eldpelare derinne och spred sig
vidare. Vår ädelmodige general befalde oss då upphöra med
skjutningen, och elden blef snart släckt. Men kanonaden derifrån
började åter, och vi måste besvara den.
Vi sköto med ifver, ty vi längtade in i staden för att
få någon föda, hvilken för oss tagit alldeles slut.
Qvällen kom, och fjorden upplystes af elden från
kanonerna samt af ett och annat brinnande hus i staden.
Det var en hemsk och storartad syn att se, huru mörkret
och dimman skingrades af de eldsprutande kanonerna, och huru
stranden oupphörligt upplystes af blixtarne från eldgapen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
