Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Gubben i Kånabbladan». Saga från Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Gubben i Kånabbladan.”
Saga från Dalarne.
Det var en gång det bodde i Malung en mycket rik bonde.
Det finnes nog många, som äro det, men »gubben i
Kånabbladan», som han vanligen kallades, var derjämte så
snål, att han knappt unnade sig sjelf någon mat, och hans
tjenstefolk hade det ganska svårt. De fingo ingen ro,
utan måste träla från morgon till sena qvällen, och liten lön
hade de också. Men bonden blef allt mera rik, och den gamle
Olle som länge varit i tjenst på gården, visste nog, hvarför
gubbens lador ständigt voro så fulla. Han hade tydligt sett,
huru »tomtebissarne» under nätterna knogade och drogo
sädeskärfvar in i husen. De hade röda toppmössor på hufvudet,
och bara ingen sade något ondt till dem, voro de flitiga som
myror. Men det var icke annat att vänta, än att gubben skulle
få något straff, enär han var så snål och oresonlig mot sina
tjenare.
En söndag i augusti var det klart och vackert väder, och
den snåle bonden kunde icke vänta, till dess sabbaten var förbi,
utan drängarne måste slipa liarne och färdas ut till några »vallar»
i skogen. Under qvällen reste de, och gubben var med också.
När de kommo fram till vallarne, börjades arbetet, hvarefter
de gingo in i ladan, der de skulle tillbringa natten.
»Söndagsarbetet har ingen välsignelse med sig», sade Olle, och det hade
han rätt uti. Husbonden tordes icke somna, ty han var rädd,
att folket icke skulle komma upp nog tidigt.
På båda sidor om vallarne resa sig två höga berg,
Löbergsskeret och Skörberget. Det var icke så säkert i dessa
berg, ty der hade man sett »skogsfrun» sitta vid sländan,
vaktande sin hjord, och der bodde sedan urminnes tid två jättar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
