- Project Runeberg -  Bland furor och granar /
135

(1888) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett reseminne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett reseminne.

Det var en skön augustidag. Solen strålade så varm, naturen
stod ännu i sin fulla blomning och prakt.

Jag befann mig denna dag vid L. station och
väntade tåget från K—d. Det ena tåget efter det andra
kom och afgick, och öfverallt i kupéfönstren syntes glada
och leende anleten. Så rullade tåget från K—d in till
stationen och som jag på detta tåg väntade en god vän, spejade
jag uppmärksamt på de resande. Jag fick då plötsligt se ett
ansigte så välbekant och dock nu så okändt. Omöjligen kunde
jag låta bli att utropa för mig sjelf: »Är det han?»

Ja, det var »han»; det var min gode vän kandidat E.
Hans förr så glada anlete var mycket förändradt och blekt,
den käcka, strålande blicken hade slocknat, en djup sorg stod
att läsa i hela hans väsen. Deltagande fattade jag hans hand
och frågade: »Hur är det fatt?»

»Idealet» svarade han med klanglös och bruten röst. Han
sade intet mera till en början, men jag förstod honom, jag
visste orsaken till hans sorg. Huru mycken smärta, huru
mycken tröstlöshet låg der ej i den ton, med hvilken han uttalade
detta enda ord! Han hade förut icke förlorat litet, min käre
E., men han hade alltid burit de tunga slagen som en man.
Hans lefnadshistoria var för mig ingen hemlighet.

Hans hem var mycket fattigt, och nu, vid tidpunkten
för denna berättelse, voro hans närmaste, hans föräldrar, döda,
sedan de kämpat rätt hårdt i kampen för tillvaron. E. var
den äldste af barnen, och fattig, som han var, gick han länge
med sin brinnande längtan efter vetande, utan att få i någon
nämnvärd mån dricka ur dess källa. Det ljusnade dock för
honom. Han kom till skolan och det gick framåt, han tog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/furoroch/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free