Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poesi - Den gamle lärarens farväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Den gamle lärarens farväl.
@
(A*A)an satt ibland barnen så from och så glad.
For plantorna späda så hjärtligt han bad:
»Var med dem, o Herre, på lefnadens stig
Och led dem i stormen och tag dem till dig,
När färden är slutad en gång.»
Och årena svunuo, hans hjässa blef grå,
Men leende sågs han bland barnflocken gä;
Den ständiga våren kring lärar’n sköt knopp,
Och himmelens säde han strödde med hopp
Och väntade skördenes tid.
En afton, när solen i vester sjönk ned,
När vårvindar sjöngo och bäckarne med,
Satt lärar’n så blek och hans stämma "blef matt;
Men pannan var mild och hans öga var gladt,
Och leende tog han farväl.
»Nu dagen är slutad, jag kommer ej mer.
En engel med stjerniga vingar jag ser,
Han vinkar mig sakta, han tager mig opp
lill eviga vårar, till Herren, mitt hopp,
Till smärtfria land i det blå.
I vårliga blommor, välkomna en gång
Till lärar’n deruppe, till englarnes sång.
Bland stormande böljor, bland tårar och natt
0, blicken till himlen, dit målet är satt!
Så ser jag er åter, I små.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
