Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poesi - Blommans bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Hi
Blommans bön.
)å ödslig hed cn kulen qviill
Stod liten blomma qvar.
Hon var sä glad, hon var sä säl!
I sommarns sköna dar,
Men nu var höst, och nordan röt
Samt blommans veka stängel bröt.
Till himmel blå, der stjernan log,
Hon sände blicken opp;
En stilla suck hon dervid drog
Och tankte: »lifvets lopp
Ar långt för dig, men jag, ack, jag
Nu sluta skail min lefnad.-dagft.
En vind drog fram éå kall, så sval,
Han böjde henne ned.
Ooh stormen röt i rymdens sal,
Och nattens timma led;
Men upp till Gud, från blommans barm,
Steg bönen, oskuldsfull och varm:
»O, gode Gud, som satt mig här,
Låt ur mitt stoft en gäng,
Nar vårens sol till norden bär
Sitt ljus ooh fåglars säng,
Små blommor växa på min graf
Och skänk dem glädjen, du mig gaf!s>
Och blommans bön blef hörd af Gud,
När drifvan smälte bort;
Ty, klädd i snöhvit liljeskrud,
Der växte innan kort
I skogens skydd, vid källans rand
En blomstergård på hedens sand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
