Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poesi - Drifvornas fånge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Z?\~~ ___
■ ■ ’v
Drifvornas fånge,
|er höres i dalen, i drifvornas barm,
En suck uti qvällen, den kalla:
®Hvi är jag en fiinge, en fånge så arm,
När skola väl bojorna falla?
När får jag som fordom med glädje oeh fröjd
Nu dansa dit ned ifrån klippornas höjd.
Jag minnes, bur sippor vid stranden jag såg,
Hur vårliga vindarne lekte;
Jag minnes i dalen mitt. stormande tåg,
Hur solen min bölja der smekte.
Och sångarn jag minnes; i lunden han satt
Och helsade barndomens dalar sä gladt.
Hur är det der uppe, har solen mig glömt,
Har sunnan ej hittat till dalen?
Så länge jag hvilat, så länge jag drömt
Om säDgen, om sàngar’n i alen.
Mig drifvorna trycka och tiden blir lång,
Jag längtar från mörkret till ljus ooh till säng.
Så klagade fången i aftonens slund,
Så sucken ur drifvan mig nådde;
Fast barmen var frusen, han mindes sin lund,
Dess blommor, fom sjelfva sig sådde.
Ack, mennisbohjärtat det känDer också,
Hur fruset, en längtan till land i det blå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
