Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furst Nechljudof - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verklig ordning. Han tog liksom ers nåd själv reda på
allting. De vågade inte ens tänka på att skiljas åt.
Er salig farfar tyckte minsann inte om att ge efter
för bönderna. Efter honom stod Andrej Iljitj för
uppsikten över oss — frid över hans minne — en
drinkare och otillförlitlig människa. Vi komma med
våra böner till honom en gång, två gånger; vi sade
honom, att vi inte finge någon levande ro för våra
hustrur, och att vi därför skulle vilja bo var för
sig. Nå, han pryglade och pryglade, men till slut
gick det dock därhän, att våra hustrur genomdrev
sin vilja, och vi började leva skilda. Men alla vet
ju, hur litet en ensamstående bonde förmår. Det
fanns heller inte en tillstymmelse till ordning.
Andrej Iljitj styrde och ställde med oss, som han ville.
”Du måste ha allt”, sade han, men var bonden
skulle ta det ifrån, det frågade han inte efter. Vid den
tiden höjde man mantalspengarna och började man
samla in större förråd för herrgårdsbordet, men vår
jord minskades, och säden ville inte växa mer. Men
när åkerskiftet kom, så lade han, den skurken, våra
välgödda åkrar till herrgårdsjorden och ruinerade
oss alldeles; vi kunde gott dö! Ers nåds far — frid
över hans stoft — var en god herre. Men vi sågo
honom nästan aldrig. Han levde jämt i Moskva.
Men vi vet, att det började fara skjutsar dit oftare.
Det var kanske dåligt väglag och fanns intet
foder, men det var bara att fara. Det var ju
nödvändigt för godsägarens skull. Vi törs inte vara stötta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
