Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furst Nechljudof - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långtråkigt att se på, och kanske ville han också visa sin
skicklighet.
— Hit med grimman, sade han.
— Bevare oss väl! Hur kan ers nåd? Måtte
ers nåd inte...
Men Nechljudof gick emot hästen rakt
framifrån. Plötsligt fattade han den om öronen och böjde
den med sådan kraft ned mot marken, att vallacken,
som, enligt vad det visade sig, var en mycket
fredlig bondehäst, började vackla och rossla och
försökte slita sig lös. När Nechljudof märkte, att
det var alldeles onödigt att använda sådana
krafter, och då han såg på Juchvanka, som icke
upphörde att le, kom den i hans ålder mest kränkande
av alla tankar för honom, nämligen att Juchvanka
skrattade åt honom och i sitt stilla sinne höll honom
för ett barn.
Han rodnade, släppte hästens öron, öppnade hans
mun utan tillhjälp av grimma och tittade på hans
tänder. Kindtänderna voro hela och framtändernas
kronor ännu icke urholkade, alltså var det en ung
häst; det hade den unge lantbrukaren redan hunnit
lära sig.
Juchvanka gick nu bort till skjulet, och då han
såg en harv, som icke låg på sin plats, lyfte han upp
den och lutade den i upprätt ställning mot
gärdsgården.
— Kom hit! ropade godsägaren med ett barns
förargelse målad i ansiktet och nästan med tårar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
