Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furst Nechljudof - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaklarna, då skrämde man honom, och han kom
åter till förnuft. Han har det bra, och i hans familj
råder endräkt. Men om det inte är er lämpligt, att
vidtaga vissa åtgärder, så vet inte heller jag, vad vi
skall ta oss till med dem. Är det verkligen så, att
han låtit det gå för långt? Till soldat duger han
åter inte, därför att han, såsom ers nåd torde ha
lagt märke till, har förlorat två tänder. Han slog
med flit ut dem för länge sedan. Och jag är djärv
nog att tala om, att han inte är den ende, som
saknar all respekt...
— Bry dig inte om det, Jakob! svarade
Nechljudof och log sakta, — det ha vi talat tillräckligt om.
Du vet, vad jag tänker om det, och vad du än säger
mig, kommer jag att lika fullt stå vid min åsikt.
— Förvisso vet ers nåd om allt det där, sade
Jakob och ryckte på axlarna och betraktade sin herre
bakifrån på ett sätt, som om det han sett, inte lovade
mycket gott. — Men beträffande den gamla är det
onödigt, att ers nåd oroar sig, fortsatte han. — Det
är förstås sant, att hon uppfött och fostrat de
faderlösa barnen och gift bort Juchvanka och allt det där.
Men det är alltid så bland bönderna, att när en
moder eller fader överlämnat jordbruket åt sin son, så
är det han, som är bonde, sonen och svärdottern är
det, som styr; gumman måste arbeta för sitt bröd,
så mycket hon orkar och kan. De har naturligtvis
inte sådana där veka känslor, men det är nu en gång
så bland bönderna. Därför är jag djärv nog att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
