Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furst Nechljudof - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtorkade. Det var hennes första barn, ko hade vi
ingen, och vi är ju bönder: Hur skulle vi kunna
livnära barnet med flaska. Nå, man vet ju, hur dumma
kvinnfolk är. Hon började sörja mer och mer. Och
då barnet till slut dog, då tjöt och skrek hon av sorg,
och nöden och arbetet blev allt värre och värre, och
så fördärvade hon sig under sommaren, så att hon
själv dog till Prokofdagen, den kära. Det var han,
som gjorde slut på henne, den boven! Gumman
vände sig åter med förtvivlans raseri mot sin son. —
Det var något, som jag ville be dig om, nådige herre,
fortsatte hon efter en liten paus, i det hon sänkte
rösten och neg.
— Vad då? frågade Nechljudof tankspritt, ty han
var ännu upprörd av hennes berättelse.
— Han är ju ännu en ung bonde. Vad kan man
vänta sig för arbete mer av mig? I dag lever jag,
i morgon är jag död. Hur skall han klara sig utan
hustru? Han kommer inte att bli någon riktig
bonde. Ordna du, far, för oss på något sätt!
— Du vill alltså få honom gift? Jaså, ja det
var ett sätt, det!
— Gör oss den gudomliga välgärningen! Du är
vår far och mor.
Och sedan hon gjort ett tecken åt sin son, störtade
hon tillsammans med honom ned för sin herres
fötter.
— Varför kastar du dig på marken? frågade
Nechljudof förargat och lyfte upp henne. — Räcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
