Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furst Nechljudof - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad menar ers nåd? För vilka pengar skall
jag köpa det? sade han och avbröt sin herre.
— Bara en liten skog, för cirka två hundra
rubel, anmärkte Nechljudof.
Gubben log förargat.
— Det är bra, bara jag hade pengar att köpa
för, sade han.
— Har du då inte redan så pass mycket pengar?
frågade godsägaren förebrående.
— Ack, far lille, ers nåd! svarade den gamle med
sorg i rösten och såg emot dörren. Om jag bara
kunde föda min familj, så vore jag nöjd.
Skogsköpet får allt vara.
— Ja, men du har ju pengar. Varför skall de
ligga så där?
Nechljudof stod på sig. Gubben blev med ens
häftigt upprörd; hans ögon gnistrade, och det
började rycka i axlarna.
— Det har kanske elaka människor sagt om mig,
började han med darrande röst. — Vid Gud!
fortsatte han, allt mer och mer upprörd, i det han
riktade blicken mot ikonen. — Måtte mina ögon brista
och jag själv på stället sjunka ner i jorden, om jag
äger något utom de femton rubel, som Iljuschka
hade med sig, och därmed måste jag betala
mantalsskatten. Ers nåd vet ju själv, att vi har byggt en
stuga...
— Nåväl, det är bra, det är bra, sade godsägaren
och reste sig från bänken. — Farväl, gott folk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
