Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vännerna, som gjorde honom så vek, att han ej
kunde tilibakatränga de meningslösa ord, som liksom
av sig själva kommo över hans läppar, icke heller
kärleken till en enda, en kvinna — han hade ju aldrig
älskat, — nej, det var kärleken till honom själv,
en ungdomlig, varm förhoppningsfull kärlek till allt,
som han trodde gott och vackert hos sig, och den
kärleken kom honom att fälla tårar och mumla
tomma fraser.
Oienin hade aldrig avlagt examen vid något
läroverk, han hade inte haft någon plats, men var
inskriven i ett departement och hoppades att få en syssla.
Vid tjugufyra år hade han nu förstört hälften av
sin föi-mögenhet, hade ingen anställning och var
endast ”en ung man” ur Moskvas högsta kretsar.
Redan vid aderton års ålder var han herre över sitt
eget görande och låtande, han hade varken familj,
fosterland eller religion; ingen tygel, intet moraliskt
tvång lade något band på honom och han
underkastade sig ingen myndighet. Han trodde på ingenting,
inte ens på kärleken, och dock darrade han, när han
stod inför en ung kvinna.
Han låtsade sig förakta rang och utmärkelser, men
erfor dock en livlig tillfredsställelse över att på bal
bli uppmärksammad och tilltalad furst Sergei.
Aldrig hängav han sig åt någon böjelse, så att han blev
en slav under den. Så snart den ställde honom i
svårighet eller ökade vardagslivets små, lumpna
besvärligheter för honom, skyndade han att göra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
