Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu skulle börja ett nytt sådant, där fel eller ånger
icke skulle finnas till, men vari han säkert skulle
finna lyckan.
Då man reser, behåller man vanligen under de
första timmarna ett livligt minne av de ställen, man
lämnat, men snart komma de nya intrycken, man
tänker på resans mål och börjar invagga sig i
förhoppningar för framtiden. Så gick det även med Olenin.
Sedan han hade kommit utom staden, betraktade
han de snöhöljda slätterna och gladdes över att
vara ensam mitt ute på fälten. Han lutade sig
tillbaka i släden och halvsovande drömde han om
avskedet från vännerna, om den sista vintern i Moskva
och om de sista upplevelserna, till vilka sällade sig
förvirrade minnen och förebråelser. Han tänkte på
vännen och dennes förhållande till den flicka, om
vilken de hade samtalat. ”Hur kunde han älska
henne? Hon älskade mig?” tänkte han med ett visst
förakt.
Det var dager, då Olenin anlände till tredje
skjutshållet; han flyttade själv med Vanjas hjälp
kappsäckarna och nattsäcken över i en annan släde och
slog sig sedan ned mitt ibland alla effekterna, nöjd
och belåten att han visste, var allt fanns, reskassan,
passet och kvittot på vägpengarna. Denna känsla av
belåtenhet lugnade honom, satte honom i gott lynne
och kom hans färd att förefalla honom som en
riktig lustresa.
Under dagens lopp beräknade han avståndet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
