Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Det är ju bergen”, svarade kusken likgiltigt.
”Jag har redan länge beundrat dem”, sade Vanja;
”det är storartat! Ingen därhemma skulle kunna
tänka sig något dylikt.”
Trojkan for snabbt fram, och solens första
strålar kastade ett rosigt skimmer över de snöhöljda
topparna.
I början greps Olenin av undran och förvåning,
sedan hänrycktes han av det praktfulla skådespelet.
En djup känsla bemäktigade sig honom, och från
denna stund påverkades hans tankar och sinnen av
bergens majestätiska skönhet. Han glömde allt
inför densamma: Minnen, fel, ånger och dåraktiga
drömmar.
”Nu som först börjar du att leva!” viskade en
hemlighetsfull röst inom honom.
Terekfloden, som slingrade sig i fjärran,
stanitzor-na, kosackerna, allt blev något högtidligt för honom.
Han såg på himlen drömde om bergen, såg på
Vanja och tänkte åter och åter på bergen. Två
kosacker kommo ridande, och gevären i sina fodral slogo
takten på deras rygg; röken från tscherkessiska
boningar steg upp emot skyn; den uppgående solen
glänste på flodens vatten. En verkvagn lämnade
stanitzan, vackra unga kvinnor sutto i den,
abre-ker* strövade omkring på steppen — men Olenin
*) Mot Ryssland fientligt sinnade tscherkesser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
