Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Vad onkel Mossew beträffar, så har han nog
ändå, och slaktningen kan jag själv åtaga mig.”
Lukaschka tog fram en liten kniv och skar raskt till;
fågeln gjorde en ryckning, men hann ej ens breda ut
vingarna, förrän hans blodiga huvud hängde och
dinglade. ”Ja, där ser du, så skall det gå till.” Han
kastade fågeln i gräset. Nazarka stirrade förskräckt
på djuret.
”Vet du vad, Lukaschka”, sade Nazarka och böjde
sig för att ta upp fågeln, ”den där gemene djävuln
(han menade underofficeren) tänker åter skicka oss
till bakhållet att lura på abrekerna. Fomuschkin stod
i tur, men honom har han skickat efter rödvin. Nej,
alltid är det vi. Huru många nätter ha vi inte fått
göra tjänst!”
Tigande gick Lukaschka bort till postlinjen. ”Tag
med dig snöret”, ropade han till Nazarka, som alltid
lydde honom.
”Men i kväll ska’ han få höra det”, fortsatte
Nazarka. ”Ja, jag ska’ säga honom det. Vi neka att
gå helt enkelt, vi ä’ ju alldeles uttröttade. Kan inte
du säga honom det; på dig skall han höra. Jag
tycker, det är förskräckligt.”
”Åh, prat”, sade Lukaschka, som tydligen tänkte
på annat. ”Sådant strunt! Ja, om man jagade ut
oss från stanitzan där man roar sig, det vore en
skandal, men vakten vid postlinjen eller i bakhållet,
det kvittar lika.”
”När ska’ du gå till stanitzan?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
