Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - VII - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han väntade tydligen lika litet bifall som lydnad av
sina underordnade. ”Om jag inte hade bestämda
order, skulle jag inte skicka dit någon. Men befälet
kan komma, och dessutom sägs det, att åtta abreker
ha gått över floden.”
Han gick mot dörren, som han häftigt stängde
efter sig.
”Ja, naturligtvis måste man gå”, sade Erguschow;
”det är ingen tid att förlora; ordning måste det vara
i tjänsten. Så låt oss gå då!”
Under tiden stod Lukaschka och höll ett stort
stycke fasan framför munnen och sneglade ömsom på
Nazarka, ömsom på förmannen och skrattade i
mjugg åt bägge två. Kosackerna höllo just på att
bryta upp, då Jeroschka, som ända till mörkrets
inbrott förgäves hade spejat efter sitt inbillade byte,
trädde in i den mörka förstugan. Som en klockas
klang, dånade hans väldiga stämma, när han sade:
”Mina barn, jag följer er! Ni sk’a jaga abreker,
och jag ska’ jaga vildsvin.”
VIII.
Det var alldeles mörkt, då Jeroschka och de tre
kosackerna, klädda i pälskappor, och med gevären
på axeln, togo vägen längs floden för att begiva sig
till bakhållet. Nazarka vägrade först att följa med,
Tolstoj II
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
